Heureka! Äntligen! Prylen min fru längtat efter.

KipstRDet är inte ofta men ibland snubblar man över något som är lite annorlunda, roligt och ganska smart. Två stycken femton åriga teknikgrabbar har tillsammans med Virgin Media (vem annars…) utvecklat en smart pryl som verkligen är designad utifrån dagens tv-tittares beteende. Ja, det verkar åtminstone som om dessa två 14 och 15 åringarna har studerat en normal tv-kväll i vårt hushåll.

Ryan Oliver och Jonathan Kingsley heter grabbarna som har uppfunnit och utvecklat ”The KipstR” ett armband som känner av när du somnar framför tv:n och ser till att din TiVo spelar in det du missar.

I dessa tider av hälsostress och hälsoteknikprylar är det lite uppfriskande med prylar som utnyttjar tekniken för de av oss som inte alltid lyckas hålla oss vakna framför favoritprogrammet…

Vill ni läsa mer om The KipstR så kan ni göra det på TrendHunter

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , , , | Lämna en kommentar

Long time – noo see!

Ojoj, att säga att det var ett tag sedan jag skrev på min blogg är nog årets underdrift. Min önskan, eller tid för, att blogga har helt enkelt inte funnits där. Men nu börjar det rycka i skrivfingrarna igen… Det finns trots allt så mycket att avhandla.

Sedan förra gången jag skrev på bloggen har Sverigedemokraterna inte bara blivit Sveriges 3:e största parti. De har även lyckats lägga beslag på 2:e vice talmanspositionen… Fotbolls-VM och 2 hela sommrar har passerat och att bli ID-kapad verkar ha blivit var mans lott. Själv har jag de senaste två åren arbetat med att bland annat öka UC:s synlighet och förflytta varumärket genom PR…

Julen är över oss med allt vad det innebär av julstress och köphets. Det är med lite blandade känslor som jag ser fram emot julen. Å ena sidan en fantastisk högtid med kärlek och barn som tindrar förväntansfullt. Å andra sidan mår jag lite illa av den köphets som jag också är en del av. Speciellt när man inser att alla inte har samma möjligheter till en god jul. Jag tänkte faktiskt lyfta upp en blogg som jag skrev för lite drygt 3 år sedan och som tyvärr är lika aktuell nu som när jag skrev den. Den handlar om begreppet ”hållbar ekonomisk tillväxt”. Ett begrepp som det i dessa tider verkligen passar bra att reflektera över.

Börserna skakar och indexkurvornas profil liknar allt mer ekg kurvan på en hjärtpatient på speed. Som lök på laxen smälter isarna vid polerna i rekordfart, väderleksprognoserna verkar skrivna av Hollywood och levnadsmiljön för de allra flesta människor på jorden är så dålig att den inte är hälsosam att vistas i.

Är det bara jag eller är det något som har gått snett?

Det är märkligt att ingen förutom diverse fanatiker av olika slag har reagerat. Människor i allmänhet verkar inte ta problematiken på allvar.

En av de svåraste utmaningarna är den globala ekonomiska krisen som vi just nu står inför. Ja, just det står INFÖR… de senaste årens problematik och hicka är lite som en vulkan som bara har börjat harkla sig lite inför det stora utbrottet.

De länder som krisar idag är fortfarande i ett längre perspektiv ett mindre hot mot oss än vad faktiskt den globala ekonomins tillväxt är. Dagens ekonomiska modell bygger på konsumtion. Hela samhället är byggt på att vi ständigt ska köpa nya varor. För det är så tillväxt och välstånd skapas.

Det är snarare så att en riktigt svår ekonomisk kris kanske kan få världen att minska sin förbrukning av resurser under en kort period. Men sett i ett historiskt perspektiv så kommer det ändå att vara lite som att försöka stoppa
ett skenande tåg med händerna.

Ta till exempel vatten som ju redan för stora delar av världens befolkning är en bristvara. Vad händer när den växande medelklassen i Indien eller för den delen Kina höjer sin levnadsnivå och börjar med samma överkonsumtion som vi i väst har sysslat med sedan andra världskriget? Krig har startat för mindre.

Vi driver på utvecklingen både genom att spara och konsumera…

Fondförvaltare jagas av oss sparare, media och konkurrenter att hela tiden leverera avkastning. I och med genomslaget av realtidsekonomin där allt mäts och utvärderas i real tid så är det bara naturligt att även förvaltarna börjar jaga kortsiktig avkastning och tack vare digitaliseringen och globaliseringen av information så börjar de jaga ”bra” investeringar över hela klotet.

Asien är i dag lyxvarumärkenas största marknad och står för mer av deras försäljning än alla andra marknader. Enligt en undersökning av KPMG går hälften av Schweiz årliga export av klockor, som totalt är värd ca 60 miljarder kronor, till Asien. Därför är det också naturligt att de företag som är bland de hetaste att investera i när det gäller Kina och Indien är företag som sysslar med lyxkonsumtion som till exempel LVMH och Gucci.

Det finns en grymt intressant bok som jag kan rekommedera till alla ” Valuing the Earth:
Economics, Ecology, Ethics” Herman E. Daly och Kenneth N. Townsend där de samlat ett antal forskares och tänkares essäer på temat. Där beskrivs varför hållbar ekonomi är en omöjlig ekvation. Boken hittar du på Amazon.com. Så här säger de själva om ”Sustainable growth”:

“Impossibility statements are the very foundation of science. It is impossible to: travel faster than the speed of light; create or destroy matter-energy; build a perpetual motion machine, etc. By respecting impossibility theorems we avoid wasting resources on projects that are bound to fail. Therefore economists should be very interested in impossibility theorems, especially the one to be demonstrated here, namely that it is impossible for the world economy to grow its way out of poverty and environmental degradation. In other words, sustainable growth is impossible.

In its physical dimensions the economy is an open subsystem of the earth ecosystem, which is finite, non-growing, and materially closed. As the economic subsystem grows it incorporates an ever greater proportion of the total ecosystem into itself and must reach a limit at 100 percent, if not before. Therefore its growth is not sustainable. The term ”sustainable growth” when applied to the economy is a bad oxymoron—selfcontradictory
as prose, and unevocative as poetry.”

Vad ska/måste vi göra då?

Först och främst måste vi, du och jag och alla andra ”Svenssons” reagera och agera. Just nu är det bara extremister av typen ”reclaim the streets” jönsar som agerar. Och deras aktioner slår ju alltid fel då de ofta är missriktade och, låt oss vara ärliga, rätt fåniga. Att sittstrejka på Sveavägen eller kasta sten och molotovcocktails lär ju knappast få något vettigt att hända. Det är snarare kontraproduktivt eftersom det alienerar de normala och vanliga medborgaren och ger alla motsträviga mer bränsle för att stämpla alla som tar upp frågan på ett seriöst sätt som knäppgökar och freaks. Det här är den s k 100 000 kr frågan, hur får man ”Svensson” att agera och fundera på den här frågan. Jag har inget svar, det jag vet är att det är en utmaning av enorma proportioner.

Sedan måste vi hitta en ny formel för hur vi lever våra liv. Vi måste omdefiniera skalan för våra liv och uppfinna en ny motor/formel för ekonomin. Vi måste satsa på projekt som innebär äkta hållbar utveckling. Vi måste vända på förhållandet mellan andelen utnyttjade icke-förnybara resurser och utnyttjade förnybara resurser. Vi måste minska våra utsläpp så att de kommer ner till en nivå som den lokala naturen klarar av att hantera.

Enkelt uttryckt; Våra ”uttag” får inte överstiga den ränta som vi får på våra insättningar.

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , , , , , | Lämna en kommentar

Shareville.se och Nordnet i samarbete!

Det var ett tag sedan jag skrev men sånt är livet. Det springer iväg när man har roligt. Men jag bloggade om Shareville för två år sedan, 2011. Nu har det hänt massor av spännande saker. Det senast är att Shareville och Nordnet har börjat samarbeta. Social Trading goes live! Spännande. Det ska bli kul att följa. Framförallt ska det bli roligt att se om några av konkurrenterna tar upp handsken. Jag hoppas att det här kan bli stort, för det är en rolig och nytänkande idé. Nedan är min blogg från 2011. Bara så ni var ni läste det först… :-)

I blogginlägget som jag skrev i samband med lanseringen av Google Wallet funderade jag lite kring vem vi i framtiden kommer att ta råd i från och vilken påverkan de sociala medierna kommer att ha på finansbranschen.

Det var bara en tidsfråga men nu har det dykt upp en aktör som på ett kreativt sätt utnyttjar dels sociala mediernas inneboende kraft och dels försöker slå mynt av det faktum av människor i gemen inte riktigt litar på banker, internetmäklare och rådgivare.

Shareville.se är, faktiskt, en riktigt cool sajt som försöker koppla ihop de som kan förvalta sina fonder och aktier med de som inte kan eller saknar det jag vill kalla ”TIKS” (Tid, Intresse, Kunskap eller Självförtroende). Affärsmodellen bygger på att alla betalar en månadsavgift på 99 kr. Men de som sedan förvaltar sina portföljer väl och får många som följer deras utveckling, tjänar dessutom pengar på antalet följare.  Krångligt, njä egentligen inte. Kommer det att fungera? Osäkert, men inte helt otroligt. Det bygger vilken uthållighet gänget bakom tjänsten har. Men erfarenheten säger att det tar längre tid att lyckas än vad man tror. Spännande är det i alla fall.

Här är länken till deras info video.

Publicerat i Uncategorized | 2 kommentarer

Årets roligaste ”Att-ta-kundens-önskemål-bokstavligt!”

Först och främst. Stort tack till @simonkling som tipsade mig om denna, hysteriskt roliga story. Denna lilla historia är en berättelse om hur vissa kanske går lite långt när det gäller att ta kunden på orden. Så här i juletider så har ju många företag julavslutningar. Så också den norska kustbevakningen. Och vad är väl en julavslutning utan tårta. Sagt och gjort Chefen på Kustbevakningen ringde och beställde inte en utan två tårtor. Som sig bör fick han då också frågan om det skulle vara någon text på tårtorna. Jajjamän, svarade Chefen glatt. Det ska stå God Jul på bägge tårtorna!

Så här blev det…tårtan…

Sensmoral? Kanske ska man lyssna lite noggrannare på vad kunden faktiskt vill ha och inte vad kunden säger…

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Öppet brev till Skellefteå AIK

Apropå dagens artiklar i Norran, Aftonbladet och övrig media. Det är dags att dra igång stora krishanteringsmaskineriet och släcka branden medan den fortfarande är liten och hanterlig.

1. ”Pudla”, be om ursäkt och gör det tydligt!
Gå inte i fällan och börja försvara er. Det blir bara arrogant.

2. Visa att ni förstår skillnaden mellan rollerna i lärare/utbildningsansvariga på Hockeygymnasiet och driften av ert J18/20 lag.

3. Ta fram actionplan. Helt enkelt, visa handlingskraft, se över vad som brustit, ta fram/revidera en plan så att dylika tilltag inte ska kunna upprepas och visa hur ni säkerställer att planen efterföljs.

Gör det omgående annars skadar ni hockey i allmänhet och SAIK i synnerhet! Till syvende och sist handlar det om hockeyns möjligheter att kunna attrahera nya barn som vill spela. Och låt oss vara ärliga, hockeyn har inte det bästa ryktet hos t ex skolan.

Undrar ni vad jag skriver om? Läs mer här:Aftonbladets artikel eller här: Norrans artikel

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

100 Wattaren – En Utseendetävling förklädd till Effekttävling?

20121205-114103.jpgI söndags publicerade DN en granskning av Försvarsmaktens (FM) svårighet att rekrytera nya yrkessoldater. DNs granskning visar att FM inte ens är i närheten av att nå de uppsatta rekryteringsmålen. Artikeln är omtvistad framförallt inom FM. Det är storleken på FM reklambudget samt hur många hel- respektive deltidsoldater som den budgeten ska räcka till att rekrytera.

Det som däremot är ett obestridligt faktum är att Försvarsmakten, tillsammans med sin reklambyrå DDB Stockholm, har varit otroligt framgångsrika med sin reklamkommunikation. Åtminstone om man räknar ihop de olika, och otaliga, prestigefulla reklampriser som deras kampanjer vunnit under åren.

Nu senast hyllades Försvarsmakten och DDB i ”100Wattaren” för sitt långsiktiga varumärkeskampanjande. Så här beskriver de själva mål och resultat på 100 Wattarens hemsida.

20121205-113712.jpg

Har du det som krävs – välkommen till vår verklighet

Mål
Målet för det långsiktiga kampanjarbetet har varit att, efter värnpliktens avskaffande, förändra primärmålgruppens och allmänhetens syn på Försvarsmakten (FM) från ett omodernt ”lumpen”-invasionsförsvar till ett kapabelt insatsförsvar och en modern och relevant arbetsgivare.

Åtgärder
FM har skapat integrerade kampanjer som kombinerat varumärkesförflyttning och rekrytering i 3 faser: Fas 1 – ”Köksbordet”, som förklarade FM:s nya roll; Fas 2 – ”Har du det som krävs?” som etablerade FM som kapabel arbetsgivare; Fas 3 – ”Välkommen till vår verklighet” som breddade primärmålgruppen.

Resultat
Försvarsmakten (FM) har sedan 2005 genom denna treeggade strategi metodiskt och med stor kreativ innovationsförmåga ökat kunskapen om organisationens nya insatsförsvarsroll tillika dess roll som attraktiv arbetsgivare.
Ansökningsmålen till de olika rekryteringsomgångarna har konstant överträffats, många gånger med långt över 100 %, och övriga kampanjmål har även de konsekvent överträffats

Den tanke som slår mig är att; det känns märkligt att FM belönas i en effekttävling när de uppenbarligen inte når sina egna uppsatta rekryteringsmål. Enligt DN:s granskning i söndags har FM haft en ursprunglig målsättning att t ex rekrytera 4 700 deltidssoldater under 2012 men endast lyckats med en måluppfyllelse på 20 procent. Det vill säga ca 900 nya soldater.

Ingen dålig siffra men ändå långt ifrån målet. Och det är det här som är min poäng. FM och DDB har vunnit pris för sin effektivitet därför att man uppger att de kampanjer som gjorts konstant har överträffat sina kampanjmål. Kampanjmålen är formulerade som antalet ”ansökningar”. Men att få många ansökningar kan aldrig vara ett självändamål. Riktig effekt handlar ju om att sätta upp och nå relevanta mål. Det vill säga att hitta rätt målgrupp med rätt budskap så att man får rätt personer som ansöker. Om FM så grovt missar sina rekryteringsmål då kan ju rimligen inte kampanjerna givit den effekt som man tänkt sig.

Målet måste ju rimligen vara ”En ansökan = En soldat” dvs ”ett skott – en träff”. Som FM/DDB jobbar nu så är deras kampanjer ett enormt resursslöseri. Hur många ansökningar behövs det idag för att få en (1) soldat? 100? 1000? 10 000? Är det effektivitet?

Målet med 100 Wattaren är ju att premiera kampanjer som visar mätbar relevant effekt (action, sälj, avslut, ”nya soldater”) och som överträffar de uppsatta målen.

I fallet med FM och DDB så måste man väl ändå konstatera att de inte lyckats nå det viktigaste effektmålet – nya soldater anställda på hel- eller deltid.

Man kan jämföra det med gamla tiders DR mätningar där man stirrade sig blind på svarsfrekvensen och glömde att bara få svar inte skapar pling i plånboken. Att bara mäta antalet svar/ansökningar leder ofelbart till fel beslut baserat på fel grunder.

Det känns helt enkelt förödande för 100 Wattarens varumärke och rykte som tävling att inte ta hänsyn till vilka efffektmål som faktiskt är relevanta och viktiga. Syftet med 100 Wattaren måste ju vara att premiera relevant och riktig effekt och på så sätt ”fortbilda” branschen och kunderna

Slutsatsen är att såsom tävlingen fungerar idag så är den precis som vilken reklamtävling som helst. Det vill säga en ”utseende” tävling förklädd till ”Effekttävling”.

Det är synd då den ursprungliga tanken med 100 Wattaren är exakt det som branschen behöver.

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Ibland händer det. Bästa DR:et på länge. Så enkelt, så genialt!

Eurocard DRDet är inte ofta jag blir imponerad av den direktmarknadsföring som dimper ner i brevlådan. Normalt sett brukar den dagliga skörden av DR, vare sig den är adresserad eller oadresserad, åka rakt ner i pappersinsamlingen. Men då och då händer det.

Häromdagen fick jag följande vykort från Eurocard. Först blev jag fundersam och tänkte vad i hela friden gör de. Jag tänkte att de måste skämta och jag var bara tvungen att skrapa fram ”min kod för trygga internetköp”. Jag fick mig ett gott skratt när jag läste den framskrapade texten. Hela upplägget fick mig dessutom väldigt nyfiken och köpsugen på ett Eurocard.

Det här är den typen av DR som jag själv älskar.  Enda felet är väl att jag önskar att det var jag som hade gjort det.

Eurocards DR är ett klassexempel på vad jag menar med PPR – Pang På Rödbetan. Det är direkt, enkelt med fokus på budskapet och säljet. Samtidigt som det bjuder mottagaren på en upplevelse. Mycket bra!

Eller för att citera Ingvar Kamprad ”För att göra någonting svårt krävs en medelmåtta – För att göra det svåra enkelt krävs ett geni!”

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar