Otillbörligt gynnande, äh det är väl bara bra om någon annan pröjsar produktionen! Eller?

I dag skriver Resume.se om dokumentären ”De digitala seniorerna” som sändes i SVT för en vecka sedan. Det ska sägas direkt att jag inte sett själva dokumentären så jag kan inte uttala mig om den var bra, dålig, intressant eller ointressant. Innehållet i dokumentären är ju egentligen irrelevant.

Det som däremot är intressant, och i högsta grad en relevant diskussion, är fenomenet med köpta och sponsrade programformat. ”De digitala seniorerna” är en dokumentär som är betald av Ericsson och producerad av varumärkesbyrån Rewir. Program och format som är initierade från reklambyråer och deras kunder. Dessa initiativ har ökat markant och vanligtvis dyker dessa ”externt” uppfunna programformat upp i de kommersiella kanalerna och framför allt hos de mindre aktörerna.

Reklambyråer, produktionsbolag och Tv-kanalerna har upptäckt att detta är en lukrativ marknad och ett billigt sätt att fylla sina tablåer. Samtidigt har deras kunder förstått att det är ett effektivt sätt att med både trovärdighet och en känsla av oberoende få ut sitt
varumärke och budskap. Fenomenet har börjat sprida sig. Det började i Kanal5 med Roomservice och vidare via Tv4, den största kommersiella aktören. För att nu senast dyka upp även i det allra heligaste och vår mest ”oberoende” tv kanal – statstelevisionen SVT.

Bra eller dåligt? Otillbörligt gynnade eller inte. Vad innebär det för SVTs trovärdighet att externa aktörer betalar och producerar inslag och dokumentärer?

Låt oss vara ärliga. Alla företag har en egen agenda och baktanke med det de gör. Företag har bara ett intresse och det är att få ut så mycket effekt som möjligt på sina kommunikativa investeringar. Det de gör ska i slutänden generera avkastning i form av ökade intäkter. Det är så lätt att säga att ett program av typen ”De digitala seniorerna” inte är otillbörligt gynnande eftersom det inte sker någon produkt- eller logoexponering. Men det är att göra en grov förenkling och underskatta frågan. Därför att syftet kan lika gärna vara att plantera idéer eller synsätt. Det mest framgångsrika exemplet är ju just Roomservice i Kanal5. Huvudsyftet med programmet var inte att människor skulle köpa mer måleritjänster och börja renovera hemma. Det var en bonus. Nej, det ursprungliga syftet var att få fler studenter på yrkesutbildningarna till snickare och målare. Att se till att säkra branschens tillflöde av ny arbetskraft.

 ”Ja, men Roomservice är ju ett kanonprogram. Det är väl bara bra om någon vill betala
för att göra ett sådant?”
Jo, visst. Men om Sverigedemokraterna skulle ge en byrå och ett
produktionsbolag i uppdrag att göra en dokumentär om invandringen i Sverige och den skulle visas i SVT skulle det då vara okej? Eller om Shell tog fram en dokusåpa om livet på en oljeplattform och utvecklingen av miljövänlig oljeutvinning? För var är egentligen skillnaden?

Missförstå mig rätt. Jag är inte emot programformat initierade och producerade av reklamköpare så länge de håller sig till reglerna och i de kommersiella kanalerna. Där jag, från början, vet att allt är betalt av någon som vill sälja något till mig. Då kan jag också gå in med en naturlig skepsis och en sunt kritisk inställning. Det jag önskar mig och det som skulle vara skönt är en kanal som är så oberoende som det är mänskligt möjligt.

Helt oberoende kommer det aldrig kunna bli. Det är en omöjlighet då journalister är människor också, och som sådana påverkas de av reklam de med.

UPPDATERING: Efter att Resume börjat skriva om detta har SVT beslutat att ta bort dokumentären och medger att de gjort fel!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s